När vi var på vårdcentralen och pratade med doktorn så hade hon tittat lite på Leonels kurvor, min lilla prins är en smal kille (vilket inte är så konstigt med tanke på hur hans mamma ser ut), att Leonel ligger ett par kurvor under medel är inget hon på bvc någonsin brytt sig om, med tanke på hur frisk och pigg han är. Dessutom ser han inte mager ut, han är proportionerlig. Den här läkaren började i alla fall direkt att tjata om maten, innan vi ens hade pratat om "besvären". Leonel har inte varit så matglad, delvis har han sina favoriträtter men framförallt öppnar han ju inte munnen om han inte själv känner för det . Så endel dagar har han ätit jätte bra och endel dagar har han bara vägrat. Gröten äter han alltid det är bara den lagade maten han helst avstår. Så den här tanten(läkaren) sa att jag skulle börja tvinga i honom mat, vilket jag aldrig skulle göra. Hon på bvc har alltid sagt att jag inte kan göra mer än att erbjuda honom mat precis som jag gör. Tanten sa att bara för att jag fortsatt amma så har jag gjort det här till en ond cirkel, så nu var det dags att sluta amma helt enligt henne. Hon sa att det här med matandet bara handlade om makt och att jag inte skulle erbjuda honom mat för ofta utan att jag väntar några timmar tills han är riktigt hungrig. Då sa jag att Leonel blir ledsen när han blir för hungrig och då sitter han bara och skriker och då är det omöjligt att mata honom. "Det får du göra ändå" sa tanten, då sa jag "vadå, menar du at jag ska mata honom när han gallskriker?". Då sa hon "ja, för tillslut kommer han fatta att han måste äta". Då sa jag med höjda ögonbryn, " Ska jag tvinga i honom maten?" Då sa hon, jaa och vred lite på huvudet. Då sa jag att jag inte gör det för att jag inte vill att han ska förknippa ätandet med något dåligt. Då ruskade hon bara på huvudet.

Sedan sa hon att hon skulle koppla in någon mat-enhet som skulle komma hem och filma mig när jag matade Leonel. Jag har Aldrig oroat mig för Leonels vikt (eftersom han är frisk, pigg och följer sin egen kurva), så kom jag till vårdcentralen av en helt annan anledning men det slutade med att jag kom hem och kände mig otroligt dum. Det kändes som att hon gjorde så här för att jag är ung, precis som att jag inte skulle kunna mata mitt barn på rätt sätt för det. Så imorse ringde jag till bvc sköterskan och berättade. Naturligtvis skulle ingen komma hit och filma mig om inte jag ville det, inte heller skulle jag tvinga i honom maten utan jag kunde "lirka lite". Som att jag inte redan gjort det. 

Efter jag ringt till bvc så var det dags för Leonels gröt, han åt upp i stort sett allt, sedan var det dags för mellan mål, som han också åt bra. Framåt dagen var det dags för både lunch och middag Då åt han ca en halv burk varje gång. Till kvällsmat åt han upp nästan all gröt då med. Vad hände? När han fick sin middag gapade han till och med stort när jag kom med skeden. Ungen äter!!! Jag har inte gjort något annorlunda idag mot vad jag gjort tidigare, men jag antar att han också tyckte det var onödigt att dra in några andra i hans matvanor, så han tyckte att det var dags att göra som hans mamma vill. Inte en dag försent! Min duktiga kille.